Gårdagens valpning

Ibland har jag bara sån himla tur! Det visade sig nämligen att Puma skulle valpa just vilken dag som helst denna veckan. Det hade jag ingen aning om innan jag åkte. Det har vart så spännande! Hela förberedelsen, med att tempa tiken flera gånger om dagen, se hur tempen börjar svaja mer och mer ju närmre födseln man kommer. Så helt plötsligt sjunker tempen under 37C och man vet att inom 12 kommer det troligtvis valpar!

Jag tempade Puma 36.9 vid 11-tiden,  och första valpen kom vid två någon gång tror jag. Och gud vad spännande det var när första valpen skulle ut! Det är den som är den jobbigaste… Vi satt både Birgitta och jag och hejjade på Puma när hon krystade. Det är nästan så man sitter och tar i på sig själv för att man vill hjälpa till så mycket haha 🙂 På en halvtimme hade det kommit tre valpar och sen flöt det på -de kom ut en efter en. Tillslut låg där en hel hög med valpar och tuttade och gnydde. Så otroligt fint att få vara med om en valpning. Något jag kommer komma ihåg resten av mitt liv!

Idag är jag valpvakt några timmar innan jag åker mot Jönköping igen. Helt underbart att sitta och lyssna på de små liven när de gnyr. Och se deras små tassar, nosar och svansar. Helt otroligt att det ska bli stora, starka jakthundar av dem en vacker dag!

I moheda!

Sådär ja! Då var jag nere hos Birgitta. Vi har vart på långpromenad med hela gänget (vad kan det va en sisådär 10 hundar eller nått). Så himla bra för Freddie att vara här och leva flockliv. Men oj vad det tar på krafterna…;-)

Dags att rycka upp sig!

 

Hej på er!
Så då var det dags för mig att få tummen ur och få lite liv i den här bloggen igen. Sen nyår har jag vart tre gånger med Freddie hos veterinären…först problem med analsäckarna, sedan nackspärr och efter det slogs tarmfloran ut troligtvis pga. medicineringen. Så det har vart lite turer hit och dit och Freddie har mest fått vila. Så kan det bli ibland. Nu hoppas vi att han håller sig pigg!

Jag har varit nere hos Birgitta som har Meadowlark gundogs i januari, stannade i ungefär en vecka. Kul att ses igen, träna tillsammans och prata om våra upplevelser i England (hon reser till UK med gämna mellanrum). Jättekul! Freddie fick vara med på träninarna och överraskade mig faktiskt. Även att han var lite ringrostig (efterson vi inte tränat på länge) så gick det bättre än förväntat!

I morgon åker Freddie och jag ner dit igen. Vi får passa på nu innan jag börjar mitt nya jobb. Älskar att va hos Birgitta av förståerliga skäl 🙂

Annars så håller jag på att planera våren lite grann. Spännande att se vad våren har att bjuda på!

Ska försöka uppdatera bloggen under veckan. Håll utkik!

 

Tillbaka i verkligheten

Hej på er!

Jag ser genom besöksstatistiken att ni fortfarande är inne här och kikar. Vad roligt! Kanske vore på tiden att jag uppdaterar så ni får något nytt att läsa…

Nu har jag varit hemma i lite drygt två veckor. Det är skönt att vara på svensk mark igen, att träffa vänner familj och hundarna. Äta svensk mat, jag bor ju i Jönköpig och här är ju kebabpizzan näst intill helig. Så självklart har det blivit pizza, men också knäckebröd, fil och köttbullar med lingonsylt. Njutning med varje tugga!! Jag tror inte jag kommer äta toast, baked beans eller Heinz tomatsoppa på burk på ett tag framöver. Däremot har det blivit en och annan bacon-tomato-lettuce macka sen jag kom hem. Man får ju ta med sig det bästa liksom! 😉

Resan hem, gick förresten bra. Landade i Sverige vid 23 tiden och i ankomsthallen möttes jag av ett luciatåg som stod och sjöng. Det var ju den 13 jag flög, satt även på plats 13 i planet så jag tänkte att om det någon gång ska hända något. Så är det väl nu..! Men jag klarade mej helskinnad hem! Tror jag gick och la mej vid 02 eller något. Det var en konstig känsla att på morgonen samma dag ha stått ute på jakt i England för att på kvällen somna i en säng hemma i Sverige.

Jag tänkte faktiskt att jag skulle fortsätta med bloggen även nästa år. Har så mycket mer att skriva om, upplevelser jag aldrig hann med att skriva om när jag var i England. Bra övningar och annat tänkte jag också skriva lite om.

Är lite sugen på att starta igång en retrievergrupp till våren också. Ha ett gäng som träffas regelbundet och går kurs för mej. Det vore drömmen! Får se hur det blir, om det finns något intresse. Men det vore sjukt utvecklande och lärorikt för mej. Att få lära ut och att kunna dra nytta av mina erfarenheter, samtidigt få
Möjligheten att lära sig nya saker under tiden. En liten ide jag gått å klurat på det senaste, hoppas det blir av 🙂

Jag vet inte när jag uppdaterar nästa gång. Troligtvis i januari. Men om ni vill vara säkra på att inte missa nästa uppdatering rekommenderar jag er att prenumera på min blogg. Så får ni ett mail nästa gång jag uppdaterar!

Ha nu ett riktigt gott nytt år!

Fridfullt

När jag tog ut hundarna på deras sista promenad för dagen var det helt magiskt ute. Dimmigt och kyligt. Träden såg mäktiga ut med sina massiva grenar. Och så hade vi fått besök av två svanar i dammen. Stod och bara njöt en stund av naturen, tystnaden & hundarna. Fridfullt.

Bara några få dagar kvar

Alltså. Går tiden fort eller går den bara fort?! Kan inte fatta att jag flyger hem på fredag…
Idag har jag börjat packa lite. Tur att Graham har en badrumsvåg annars hade det blivit onödigt nervöst inför hemresan. Har 20kg som maxvikt på packningen och för varje kilo man överstiger kostar det 80 spänn. Som det ser ut nu får jag flyga hem i gummistövlarna haha. Men vad gör man inte om man är snål smålänning!

Igår var vi på jakt igen. Det var en trevlig dag att vara ute på! Och så himla varmt väder?! Kunde skippa jackan å bara gå runt i fleacen hela dagen! Kändes typ som en svensk sen-sommar dag. I december!! Kommer antagligen få en chock när jag kommer hem till minusgrader och snö…
Har haft sån himla tur med vädret det senaste! Det har liksom inte regnat på över en månad *peppar peppar ta i trä*.

Svarta hundar är hopplösa att fota ibland 😉 speciellt med mobilkameran… Men ni ser ju i alla fall utsikten. Bilden är från i söndags när vi var och tränade. Försöker förbereda mej mentalt på att lämna Chloe….snyft

Sista söndagsträningen

Idag var det sista söndagsträningen innan jag åker hem. Fattar inte vart tiden tagit vägen! Det har gått så snabbt!! Det är blandade känslor över att åka hem, så klart ska det bli skönt att komma tillbaks till vänner och familj. Och hundarna så klart! Men kommer verkligen sakna det ”enkla” liv jag lever här. Ingen stress, att få vara utomhus hela dagarna och hela tiden få massor av nya upplevelser!

Kommer även sakna alla fina vyer och vackra platser jag fått se här.

En fantastisk jaktvecka!

Sedan förra fredagen har vi haft 5 jaktdagar. Denna veckan har varit så kul!
Dessutom har de haft få ”picker’s up” denna veckan vilket har inneburit att jag fått större områden att söka av samt mer ansvar. Känner verkligen att både jag och Chloe har fått ”blomma ut” och visa vad vi går för.
Tidigare har det varit så att jag har fått ta små områden eller söka av ett område där någon annan också jobbar sina hundar samtidigt vilket innebär att en annan hund helt plötsligt kan dyka upp och ”sno” fågeln man jobbat för att få in. Helt enkelt mer konkurrens om man säger så. Inte för att det på något vis är en tävling- tvärt om,alla samarbetar. Men det känns lite surt när någon knycker fågeln mitt framför din hund. Jag kan inbland därför bli lite stressad, som Graham säger: skynda dig annars hinner någon annans hund hämta fåglarna innan dig!
På så vis har det vart helt underbart denna veckan när vi vart lite färre. De flesta går ju med 3-6 hundar så kan väl snitta på att vi var ungefär 10-12 hundar kort vissa av dagarna. Som ni förstår stor skillnad. Jag gillade det verkligen. Jag fick tillochmed ha en egen kom-radio för att kunna kommunicera alla hundförare i mellan, vilket fick mej att känna mej lika viktig som alla andra. De behövde verkligen min hjälp och vad jag gjorde räknades. Det var en skön känsla. Ibland kan det bli så att jag liksom får ta ”det som bli över” en del av skogen som ingen annan vill ha osv. De flesta har ju vart med på jakterna i flera år och de har sina bestämda platser i de olika dreven.

Både jag och Chloe har utvecklats denna veckan. Tror det hänger ihop med att jag har fått mer självförtroende och att vårt band till varandra vuxit sig starkare. Det tar ju ett tag innan man lär känna varandra och bygger upp en ”du och jag”-känsla. Nu har är vi verkligen där! Och typiskt nog åker jag hem om några dagar. Attans. Och vad jag kommer sakna min lilla Chloe. Hon har fått rollen som min första labrador jag faktiskt tränat och jagat med. Visst att Chloe var tränad av Graham innan och hade grunderna men jag har faktiskt lärt henne en hel del jag med. Tex som att få till snygga avlämningar. När jag kom hit hade Graham problem med att hon cirkulerade runt benen vid avlämningarna. Nu kommer hon alltid och lämnar utan massa trams. Och det är något jag verkligen jobbat hårt för. Chloe har liksom blivit ”min” hund nu när jag vart här. Graham har knappt tränat henne en ända gång sen jag kom, hon har liksom varit mitt ansvar. Jag är verkligen tacksam att jag fått den chansen!

På fredag åker jag hem. Kommer verkligen bli svårt att lämna just Chloe då vi blivit riktiga bästisar under min tid här.

Denna bilden är från igår….det blev ”några” fasaner hehe och detta är bara från ett drev. En fasan är värd ca 350kr. Dvs det är det skyttarna betalar per fasan de skjuter vid en köpt jakt. Säg att de i snitt skjuter mellan 200-600fasaner per köpt jakt. Då förstår man varför många som kommer hit är rätt snobbiga. De är helt enkelt svinrika som har råd att spendera så mycket pengar bara på en dag! Hisnande!

Idag ska vi låta hundarna vila. Det är de förtjänta av då de jobbat stenhårt hela veckan ute på godset. 🙂
Ha en bra helg hörni!

Videoklipp från jakt & träning

Härom kvällen bestämde jag mig för att ge Youtube ett nytt försök. Några timmar och massa tålamod senare så har jag äntligen några filmklipp uppe på bloggen. Yeey! Hoppas kvaliten är okej. Jag rekomenderar er att titta på fullskärmsläge då jag inte haft möjlighet att zooma, så ibland är allting vääääldigt smått :-).

Film från jakt:
För ett tag sedan fick jag tillfälle att filma skyttarna under ett drev. Tänkte det kunde vara spännande för er att se lite hur det går till på en jakt här. Jakterna på Estatet är drivna jakter. Dvs. skyttarna har bestämda platser (peggar) där de står och fåglarna drivs mot skyttarna av drevkarlar som går å viftar med vita flaggor medans deras spaniels jobbar för fullt för att hitta och skrämma upp fåglarna i luften. Bakom skyttarna står vi, hundekipagen. Normalt apporterar man för ett par- tre stycken skyttar. Många hundförare har flera hundar med sig ut, de flesta har labradorer men det finns även någon spaniel och Flattcoated Retriever med i ”picker’s up” gänget. Olika drev ger olika förutsättningar: på vissa drev står vi på väldigt långt avstånd från skyttarna för att fånga upp så kallade ”runners”- skadeskjutna fåglar på flykt. Medans på andra drev står vi precis intill skyttarna. Det är lite olika.
Nedan är en film från drevet. Ni förstår varför det är viktigt att ha en stadig och stabil hund… fåglar över allt och de kan ibland landa bara ett fåtal meter ifrån än. De flesta fåglarna från drevet på filmen landade i ett skogsparti bakom mig. De synliga fåglarna som landat nära mig plockar jag upp för hand. Dels för att träna stadga med hunden (fåglarna ligger ofta och sprattlar pga. dödsryckningar ett tag- en väldig ”retning för hunden alltså) men också för ett 5m långt linjetag är rätt meningslöst då hunden tydligt ser fågeln och då inte behöver använda nosen för att hitta den. Vi vill inte locka fram hunden att leta med ögonen- den ska lita på sin nos.

De uppenbart skammade fåglarna får hundarna hämta in direkt, alltså under drevet pågår. Dvs fåglar kan trilla kring hunden när den jobbar. Därför gäller det att ha tränat hunden på att faktiskt hämta in det man ber om. Behålla koncentrationen och springa dit man pekar även om det trillar en fasan just till höger om mej precis när jag skickar hunden ska den strunta i det och hämta in den jag har bestämt. För att lyckas måste hunden lyda alla signaler villkorslöst. Säger jag höger så är det höger. Inte vänster för att en ny fågel just landade där.

Ett annat klipp även den från en jaktsituation från sista drevet en jaktdag, som ner ser börjar det skymma. Denna gång gick jag med hunden Bess och fick möjlighet att filma (hon skulle bara träna stadga och inte apportera något). Detta drevet var vid en stor damm. Här har man drevkarlar både på land och i en båt som åker runt för att hålla fåglarna i luften. Drevkarlarna står lite här och var och viftar med sina flaggor längs med strandkanten. Bakom oss hade vi ett stort fält med skyttar och framför oss var sjön. Så långa apporteringar på vattnet för hundarna samt närsök i björnbärsbuskar och sumpmarken längs med vattenkanten. Jag gillar dessa drev då det händer saker hela tiden. I klippet ser ni hur Graham jobbar med två hundar samtidigt. Det är fullt upp och gäller att va koncentrerad som hundförare! Det är så häftigt att se honom jobba med två hundar samtidigt. Det händer liksom saker hela tiden. Tyvärr dog min kamera mitt i så fick inte med den jättefina vattenmarkeringen han sände ena hunden på direkt efter.

 

Träning:

Här kommer ett klipp från när ”söndagsgruppen” var här och tränade. Tyvärr kan jag ju inte zooma då jag filmat med min Iphone, så hunden är väldigt svår å se när den väl är ute och gör sitt sök. Här har jag lagt ut en memorie till hundarna. De fick se dem kastas ut från en helt annan vinkel. Sedan gick vi längst med kanten på åkern och så fick var och en skicka sin hund när man ansåg att den skulle lyckas och svårihetsgraden låg på rätt nivå. Olika saker att tänka på för att bedömma svårighetsgrad för hundarna var:
-tid från det att vi lagt ut dummiesarna
-Minnesbild
– Avstånd
– vinkel

Lägg märke till hur lite hundföraren hjälper sin hund. Hon blåser inte närsökssignal- hunden söker ju redan. Jag är imponerad av både hunden och föraren. Hon höll sig från att hjälpa sin hund även att den hade problem att hitta dummien. Just för att den ska lära sig att arbeta självständigt, ha intiativsförmåga och våga lita på sina instinkter. En hund som man visslar på för mycket stannar ofta upp och frågar om hjälp så fort den blir osäker. Och från det jag sätt blir en hund man visslar på mycket- oftare osäker då om föraren helt plötsligt slutar hjälpa den låser den sig och står bara å väntar på instruktioner. Det får man passa sig för. Man ska inte ”över handla” sin hund!
Det var dessutom den sista dummiesen som skulle in vilket gör det hela mycket svårare. Det är såhär det ska se ut!

Den engelska landsbygden….

De senaste dagarna har jag känt mej hängig och igår bröt förkyldningen ut på riktigt med feber, halsont och en jobbig hosta. Antagligen pga. att jag har stått ute på allt för många jakter i dåligt väder och trots varma kläder har jag frusit. Det är ju mycket fuktigare luft här i England gämfört med Sverige, så kylan biter på ett helt annat sätt. För att inte tala om när det är nordlig vind…Den vinden går ända in i benmärgen kan jag säga. Och så står man ju still i längre perioder under dreven….Ingen bra kombo om man känner att en förkyldning är påväg att bryta ut, som ni förstår.
Hur som helst. Har vilat både igår och idag. Hoppas jag blir piggare snart. Helt värdelöst att gå runt och vara sjuk! Missade tex. en jakt igår (naturligtvis strålande sol o klarblå himmel dessutom).

Tänkte jag skulle passa på att göra ett blogginlägg nu när jag ändå inte har något att göra. Tanken var att jag skulle ladda upp filmerna från Balcombe 2days Open som vi var och kollade på för några veckor sedan. Men det krånglar att ladda upp på youtube…(typiskt!)

Så i detta inlägget tänkte jag istället visa några annorlunda saker jag fått se här. Eller saker och saker. Byggnader och bilar handlar det faktiskt om. Det finns så många häftiga byggnader här i trakterna alltså! Gamla hus och stugor, slott och kyrkor som ser så himla annorlunda ut mot något man kan se i Sverige. Tyvärr ser jag de mesta byggnaderna från bilvägen när vi åker runt i området så har inte kunnat ta kort.

Men i söndags var vi tillbaks på en ”farm” där vi brukar träna. Bondgård tänker ni nu. Tja…. det beror ju på hur man accosierar ordet bondgård…

För det första måste vi ringa på en slags porttelefon, så att grindarna kan öppnas och vi kan köra in på området (maffigt eller hur!) Hela vägen (ca 300m) från porten upp till huset är kameraövervakat.

…..Ni kan förstå min fashination första gånger jag såg ”huset….

Detta är bara framsidan, det är hur stort som helst! Visst är det coolt! Egen pool så klart..

..och i ena garaget:

… Inga konstigheter…?

 

🙂