I tisdags introducerade Graham en ny övning för mig. Den var helt ny även för Chloe som jag hade med mig ut. Så jag fick verkligen lära mig den från scratch. Jag vill att ni studerar bilden nedanför (Sorry för dålig mobilbild).
Framför de stora träden är ett dike med nässlor och buskar, följt av en rätt så brant slänt upp till en annan åker. Det är på den åkern vi slänger markeringarna till hundarna.
Vi börjar med att ställa oss på en linje vid dikeskanten, vi låter hundarna markera dummiesarna vi kastar (två st för varje hund). Vi vänder sedan om och går en bit, ungefär på det avstånd bilden är tagen skickar vi hundarna. Vad vi har gjort är att vi ger dem en minnesbild som de kan ta hjälp av när vi senare gör det svårare. Hundar minns ju i bilder. Det är något man kan dra stor nytta av i sin träning.
Vi är alltså på en stor åker. Vi går vidare neråt det ena hörnet i andra änden av fältet. Där står en stor ek, ett bra och tydligt riktmärke som hjälper hunden att göra fina raka linjetag. Kastar våra markeringar och vänder tillbaks mot mitten av fältet.
Nu skickar vi åter igen hundarna till baks till första stället, det med höjdskillnaden och diket. Men denna gång ur en helt annan vinkel. Lite på diagonalen, och inte rakt frammifrån som första gången. För oss människor verkar det kanske inte så svårt, men för hunden ser det helt annorlunda ut. Att byta vinkel ökar svårighetsgraden.
När jag gjorde detta med Chloe första gången var det väldigt intressant. För det första vek hon av från linjen mot stället där vi stod vid första skicket. Detta gjorde hon troligtvis för att ta hjälp av sin tidigare minnesbild. Här dök den första utmaningen upp. Att få henne över diket, då hon letade i dikeskanten. Jag prövade att trycka henne över diket med hjälp av att först kalla in henne närmare mig, så hon var i en bra linje för Stopp-back. Men hon förstod inte att hon skulle över diket. Dock gjorde hon klockren stoppsignal och back, men hon stannade åter igen vid kanten av diket. Jag blåste stopp och gick ut till Chloe, tog med mig henne över diket och lät henne göra ett närsök på en dummy jag visste vart den låg (ca 10 fotsteg till höger om henne). Dummyn hon hittade kastade jag ut som en ny markering och tog med mig henne tillbaka till linjen igen. Nu hade jag visat henne vad jag ville att hon skulle göra. Skickade henne igen och i en rakare linje tog hon sig nu över diket och upp för slänten och apporterade en dummy till mig. WELL DONE 🙂
När alla hundar vart där vände vi om och skickade de långa linjetagen mot det stora trädet. Vad som är viktigt vid ett linjetag är att man inte låter hunden slösa energi i fel område. Det är ibland svårt att avgära avstånd, hur djupt man ska skicka hunden, speciellt när man är på ett fält med få referenser. Ett misstag många gör är att de sänder hunden för långt eller kort och låter den leta för yvigt och i fel område. Vad man vill ha är ett noggrant närsök och då är det inte 50m som ska sökas av utan det närmaste området kring hunden. Som hundförare gäller det att markera ordentligt så att man får in dummyn (fågeln) så fort som möjligt. Är det en skadeskjuten fågel på en jakt vill vi inte låta den lida i onödan pga att hunden söker i fel område, har man många fåglar som ska in på en stor jakt har man inte heller hela dagen på sig att leta efter en fågel. Det ska gå hyfsat snabbt och för att lyckas måste hunden vara noggran och ha ett bra narsök i rätt område. Det är nykeln. Håll hunden i området så går allt så mycket bättre. Så fort den lämnar området blås stopp och anvisa till rätt område. Slösa inte hundens energi och motivation på att springa runt i fel område.
Tips på hur man kan träna närsök med sin hund kommer jag skriva om nästa vecka. Håll utkik 🙂
Nedan en bild från kvällen träning. Vi gorde samma övning som jag beskrev ovan. Kul att se hur hon börjar ”hajja” och klarar övningen med mer självförtroende.
Stora framsteg i Chloes avlämningar. Hon kommer nu rakt och fint, nu ska vi jobba vidare på den sista detaljen: att hon ska titta upp vid avlämningen. Hon vill gärna huka i hop vid avläningarna men Graham vill att hunden ska titta upp. Så som ni ser på bilden hjälper jag henne lite genom att hålla handen under hakan och väntar på att hon ska ha blicken fokuserad på mig.
Ikväll ska vi åka till en brasa i Kuckfield. Det är någon speciell grej man gör i södra england för att hylla, ja vad det nu var. Någon andra världskrigs grej tror jag. Graham har berättat men jag kommer inte igåg. Ska tydligen vara en stor fyrverkeripjäs också.
Ha en bra lördagskväll!